Frihet eller fångenskap?

Nu har det gått några dagar sedan den stora dagen då jag tog studenten. Eller för mig var studenten egentligen ingen jättestor dag, inte alls lika viktig som resten av min klass verkade tycka. Men jag ser inte heller studenten som världens möjlighet att supa skallen av sig så^^

Det är så såklart superskönt att inte behöva plugg mera på ett tag men jag kände mig ändå mer sorgsen än glad under studenten. Det är ju så himla många kompisarna man nu kommer tappa kontakten med.. och sen den där visan om hur bra man är för man tagit studenten, vem tar inte studenten liksom?

Haha nu låter det som om jag inte är glad över att jag tagit studenten och är stolt över det jag gjort de senaste tre åren, men det är jag självklart. Bara det att jag nu vet vad som väntar. Många säger nämligen att skoltiden var den bästa, då man hade många vänner, helt okej sysselsättning och slapp göra egen matlåda varje dag.

Nu måste man ta tag i sitt liv, börja ta ansvar. Det vill säga, söka jobb (som inte finns) eller plugga vidare (men till vad i så fall?). Alternativt gå hemma hos päronen (overmydeadbody).

Efter några härliga dagar av firande, först min student och sedan pappas födelsedag, så var jag igår förmiddag ner till Arbetsförnedringen. Oj, Arbetsförmedlingen ska det vara, och skrev in mig som arbetssökande. Det känns rätt bra och är nog en sysselsättning jag kommer trivas med den närmaste tiden.

Nu ska jag snart avsluta det här inlägget men först måste jag bara berätta om min fruktansvärda tur i plump i söndagskväll när jag spelade med Tomas och Älsklingen. Inför sista omgången låg jag ca 20 poäng efter Katta som ledde och ca 10 före Tomas som låg sist. Då inträffar det osannolika att jag lyckas ta 10 stick och vinner hela spelet! Lätt bord, som en fisk skulle sagt ;) Hoppas bara inte nu jag förbrukat min tur i kortspel. Det vore ju förarglikt då det är poker jag verkligen vill ha tur i^^

Peace