SPS06 <3

Igår på grillfesten hos Rose, när vi satt där och hade det som allra trevligast, började Anders snacka om hur vi i SPS06 är som en enda stor familj. Sedan tog han fram gitarren och började sjunga och spela en låt som han skrivit om vår klass med melodin från 'Jag är det fulaste som finns' och den var riktigt bra. Rolig, vacker, nostalgisk, sorglig och allt annat som tidernas bästa klasslåt skulle kunna vara.

Under tiden jag satt där och lyssnade och njöt av gemenskapen, tänkte jag tillbaka på de tre år som varit och att allt helt plötsligt tar slut, så blev jag lite ledsen. Alla sköna, dryga, snälla, pain-in-the-ass, roliga, djupa lärare och kamrater man haft alltså.. :'(

Men men sånt är livet. Saker och ting förändras och det är så det ska vara. Tack i alla fall Anders för låten och tack SPS för den här tiden. Imorgon är vi inte längre en skolklass men vi får försöka att inte glömma varandra för det :)

Kommer sakna oss <3